måndag 25 mars 2013

Aldrig är man nöjd

Jag tror meteorologernas tugg är bullshit! För mig är detta den kallaste jävla vår jag varit med om. Minns visserligen en hårt kall vår när jag gick i åttan då isen låg länge. Skulle satsa på sikmete i hamnen här i Oskarshamn och isen släppte inte förrän de sista dagarna i april. Det var förbannat jobbigt! Nu är det också jobbigt! Inget hopp om vår i sikte alls.
Kikade just på väderprognosen och flera nätter under kommande tiodagars visar på temp kallare än minus 10. Vad bor vi i för land egentligen? Inte kul att vara karpmetare här. I mars ligger det is och halva april minst. Resten av april är det så kallt i vattnet att karparna är måttligt intresserade av att äta. Har vi tur och det inte blir bakslag i vädret så kan man meta karp någon vecka i maj och kanske till och med ett par om man har tid. Om man kan få ledigt.
I juni är det dags för lek och karparna vill inte tänka på mat. Efter leken kommer en regnperiod och kalla juninätter runt midsommar med massor av knott. Efter det är vi framme i Juli och då blir det plötsligt stekhett i vattnet och karparna blir svårtrugade. Sen kommer vi fruntimmersveckan då det bara regnar. Kolen i engångsgrillen vill inte glöda för allt är fuktigt. Fukten och regnandet får igång översvämningsmyggorna som kommer i enorma arméer.
Sen kommer augusti med kvalmig värme och karparna vill inte nappa som vanligt. Den sista veckan i augusti och första i september är skaplig när vattentempen droppat några grader. Har man tur kan man få ta ut några lediga dagar och njuta av livet, sen blir det plötsligt kallt igen. I slutet av september och oktober metar man på, fast vattentempen sjunkit ner till 10 grader. I slutet av oktober kommer frosten och första isskorpan sen väntar en lång jäkla period av väntan på våren. Sex månader vinter och arbete i nån rökig, bullrig, dammig fabrikslokal i jakt på komptimmar som man ändå inte får plocka ut när vädret är på topp. Då ska det garanterat jobbas övertid.
Ja, så här rullar livet på. Korta ljusglimtar, ett evigt famlande i mörker.
Någon som känner igen sig? Någon som känner sig deppig? Nej gör inte det, jag överdriver och skojar litegrann men ibland känns det som väldigt lång väntan.
Jag älskar ändå det här livet och det finns många fler fantastiska dagar än surdagar. Karpmete är helt underbart och värt att vänta länge på. Känns det tungt är det bara att resa bort från vintern och meta någon annanstans.
Just nu är jag i alla fall väldigt glad att jag har en resa bokad 14-21 april. Kanske om jag har en jävla tur kan isen vara på väg att släppa lagom tills jag kommer hem igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar